KÖRA LYNX
Snöskoterkörning är en fysiskt krävande sport. Det är ett perfekt stöd i min karriär som professionell formelförare. På vintern ingår snöskoterskörning i mitt fysiska träningsprogram – det tränar precis de rätta musklerna, och förbättrar och upprätthåller reaktionsförmågan och körskickligheten. Jag registrerar varje körsession med min sportklocka och mitt pulsband.
Sportig ledkörning är mitt gebit, så Rave Enduro 600R E-TEC och Rave RE 850 E-TEC är de snöskotrar jag kör. Min ultimata drömskoter skulle vara en kombination av de båda: Rave Enduro Emma edition med 850-motor!
Även om snöskoterkörning är en sport för mig är det också ett härligt sätt att dela upplevelser och tillbringa tid med människor med samma passion. Jag gillar kamratskapet med snöskoterkörning. Jag träffar alltid trevliga människor på lederna och jag kör ofta tillsammans med människor som jag inte känner från början. Det känns som att jag är som Lynx: rå, finsk, oförutsägbar, orubblig och ambitiös.
I BÖRJAN
Jag åkte snöskoter för första gången med min far när jag var omkring 6. Pappa är också motorsportentusiast, och förutom kartingbilar hade vi även snöskotrar när jag var barn, vilket inte var vanligt för människor som bodde i Helsingfors. Vi brukade köra vid vår stuga i södra Finland. Jag kämpade alltid med min storebror om vems tur det var att åka med pappa nästa gång. Jag fick också åka ensam på isen på sjön.
När jag var 15 fick jag äntligen köra själv men bara ett år senare skadade jag ryggen när jag körde. Jag tog en paus från snöskoterkörning som varade nästan 10 år, och efter det hyrde jag bara snöskoter då och då under vintersemestrar. Våren 2020 blev jag på nytt biten av snöskoterflugan när jag var involverad i Lynx 2021-lanseringen i Levi, Lappland!
Min involvering med Lynx fördjupades ännu mer för ett år sedan, och sedan dess har jag kört tusentals kilometer. Nu är jag helt fast!
LEVANDE SISU
Jag kommer ihåg när jag verkligen lyfte första gången på en led där jag aldrig hade kört innan. Plötsligt var det en stor puckel framför mig och ett brant stup bakom den. Nosen på skotern pekade upp i det blå och jag tänkte att vad i hela ***. Det kändes som om tiden stod still och jag hade överraskande mycket tid att fundera över olika lösningar för att hantera situationen.
Som tur var visste kroppen vad den skulle göra även om jag inte insåg det. Jag tryckte ihop bromsen, fronten sänktes och precis före landning gasade jag. Min Rave Enduro landade perfekt. Efter att ha landat tjöt och svor jag i några minuter medan jag körde, uppfylld av lycka och adrenalin. Det var bara så häftigt. Jag har varit väldigt tacksam över min motorsportbakgrund i den typen av situationer.
Jag är beroende av adrenalin. Det är bränslet för min motor och det har varit så sedan jag var liten. Mina ögon lyser när jag befinner mig i situationer där jag tänjer på mina egna gränser, tillsammans med fordonets gränser och förhållandena. Det är den kraft som driver mig.
Titta nu
