KÖRA LYNX
Jag kommer att dela upp min körning på två olika Lynx-skotrar i vinter. Jag kommer att tillbringa en del tid på Rave och en del tid på Xterrain 850. Min körstil är lite av varje, men för det mesta är det hög fart och extremt aggressivt. Både Rave RE och Xterrain RE kan hantera allt jag utsätter dom för. Jag älskar också känslan av att leka i bergen, men jag älskar rushen av att flyga genom de skogiga lederna med kompisarna mer. Men jag skulle kunna ha kul på en nyttoskoter när jag åker och isfiskar. Bara det är en snöskoter älskar jag den!
För mig är det mer än bara varumärket att vara en Lynx-förare. Det är det arv som kommer med Lynx. Mycket robust, ute tidigt och ute sent! Inte rädd för utmaningar, i själva verket välkomnar de utmaningar som du stöter på. Det är väldigt coolt att vara en del av Lynx-familjen av tuffa förare.
ATT BÖRJA
Min pappa levde och andades snöskoter och han förmedlade det till mig. Mitt första minne på en snöskoter var när jag var ungefär 5-år. Jag satt framför min far på hans Mach 1 på väg över sjön. Min mamma satt på sin Mach Z (även kallad "Little Precious") och min farbror, Tubby, på sin skoter för att hämta middag. Min första tur på egen hand var dock när jag fyllde 7-år och min pappa gav mig en Mini Z. Jag körde varv efter varv på gården tills bränslet tog slut och han var tvungen att komma och fylla på den och jag fortsatte. Ett av mina viktigaste minnen!
Saker och ting började bli mer seriösa när vi började med snocross och började köra hillcross och jag vann mycket i hillcross. Vi tog det på stort allvar då, men förlorade aldrig kärleken till allt det roliga vi kunde göra på en skoter mellan mekandet och tävlandet.
ATT LEVA I SISU
Innan jag fick höra talas om Sisu sa jag alltid att livet har sina upp- och nedgångar och att saker går fel - man måste bara hantera det. Jag minns när jag var uppe i min stuga och vi fastnade i en enorm snöstorm på väg hem efter en lång tur. Vi hade ungefär 160 kilometer kvar och det var mörkt ute. Vi kunde knappt se leden och det var iskallt. Inte den roligaste situationen, men i det ögonblicket var det väldigt coolt att ändra attityd och skapa kraft. Vi frös och kunde inte se mycket av någonting, men vi kämpade oss igenom för att komma hem!
Jag älskar att möta dessa utmaningar! De ger mig en fantastisk känsla av prestation och lär mig hela tiden att jag kan ta mig längre. De låter mig veta att jag går utanför min komfortzon och det är där "tillväxt sker."
