Vänskapen började med snöskoterkörning

De Finska influerarna på sociala medier Inari Fernández och Michele "Minttu" Murphy-Kaulanen lärde känna varandra genom snöskoterkörning

Inari: När vi för några år sedan flyttade till Lappland med min familj hade jag den förutfattade meningen att det är omöjligt att leva där utan en snöskoter. Jag trodde alla här har en snöskoter hemma, precis som en bil. Den första vintern här skaffade jag en Lynx och jag insåg snart att jag inte kunde föreställa mig att bo här utan den. Den har gjort att jag kunnat ta mig runt och utforska vildmarken till och mitt i vintern.

Minttu: Vår familjs andra hem finns i Tammerfors i södra Finland, men sedan vårt nya hus i Ylläs i Lappland blev klart, har vi tillbringat mer tid här i norr. Min man Sampo blev intresserad av snöskoterkörning, som var hans favorithobby när han var ung. Även jag prövade naturligtvis på det, men räknade aldrig med att jag också skulle fastna för det. Jag fastnade för det för att jag äntligen hittat ett sätt att komma ut i naturen på något annat sätt än att gå. Vi blev snart tvungna att köpa en Lynx till.

Inari: Jag älskar att göra längdåkningsspår i skogarna runt vår hemby. Först tar jag med barnen och grillar korv över en lägereld och sedan kör jag in i skogarna och drar en spårkälke med skotern. Mitt andra favoritsätt att åka är att bara köra själv längs leder. Dessutom har jag på sociala medier hittat en grupp kvinnliga skoteråkare i närheten och vi har gjort några längre resor med fantastiska kvinnliga deltagare. På de första två vintrarna har jag kommit upp i över 300 mil på min skoters vägmätare. För mig är snöskotern ett verktyg för vardagsliv och äventyr!

Minttu: Jag kör mest på leder. Jag har kört på leder i Ylläs, Levi och Saariselkä. I början höll jag mycket låg hastighet, men efterhand som jag blivit mer erfaren och lärt mig av mina skoterkompisars exempel, har jag kunnat öka hastigheten och köra med mer självförtroende.

Inari: Minttus man Sampo besökte min podcast och han sa att de hade köpt snöskotrar med Minttu. Sampo hade en idé om att vi skulle komma bra överens med Minttu och tack vare hans tips började jag följa henne på Instagram. Vi började hålla kontakt med Minttu och snart körde vi ihop i Levi. Jag kände direkt att vi skulle komma bra överens. Senare har våra möten på ett eller annat sätt rört skoterkörning.

Minttu: Jag har alltid ansett att det resulterar i något betydelsefullt när kvinnor gör något med förenade krafter. Jag gillade omedelbart Inaris högtflygande berättelser och jag uppskattar verkligen hennes äkta ärlighet. Snöskoterkörning har verkligen fört oss samman.

Inari: Snöskoterkörning räcker så klart inte för vänskap. Man kan säga att skoterkörning sammanfört oss fysiskt och gav ett skäl till att träffas. Jag uppskattar Minttus äkthet och det faktum att hon vågar säga vad hon tycker.

Minttu: Troligtvis när jag insåg att körningen får mycket bättre flyt och blir skönare med högre hastighet. Kör man för sakta blir körningen knyckig och tung. När jag såg hur min man Sampo tog guppen lärde jag mig att man kan köra på det sättet också – och till slut vågade jag själv pröva på det.

Inari: Som företagare träffar jag regelbundet min arbetshandledare. Han rådde mig att åka ut på en skoterresa ensam och ta med mig lunch. Under den resan fick jag en känsla av att det inte finns något i denna värld som kan stoppa mig. Jag överlever allt. Sedan dess har jag lyckats avspegla den känslan i allt jag gör. Jag känner att snöskoterkörning ger mig kraft.

Inari: Jag har alltid varit en naturmänniska och starkt förordat att man ska röra sig i naturen, bevara den och för vegetarianism. För många har det inte, i motsats till exempelvis vandring, passat in på samma person som snöskoterkörning. Jag anser att man kan njuta av naturen på många sätt. Jag jämställer snöskoterkörning med båtliv på sommaren. Jag tycker att en och samma person mycket väl både kan köra snöskoter och vara en naturperson. I den by där jag bor har jag knappt sett några andra tjejer på snöskoter. I början stötte jag på en attityd i stil med ”låt oss se om den där damen från söder ens kan starta en skoter, än mindre backa med den”. Jag har visat att, jo, det kan hon!

Minttu: Jag har också haft för mig att snöskoterkörning är något väldigt maskulint. Sedan insåg jag att med rätt utrustning och lite självförtroende klarar man av det – oavsett ålder och kön. Tack vare snöskoterkörningen har jag upptäckt att även jag kan njuta av naturen och motorsport. Tidigare har jag på många sätt underskattat mig själv och det här var ännu ett bra exempel. Jag vågar!

Minttu: En skotertjejmacka – bröd med fyllning inlindat i folie som man värmer på spisen i en stuga i vildmarken. Jag har också hört att man kan värma en liten fryst pizza vid skoterns ljuddämpare. Låter som en fantastisk innovation, som jag tänker testa! Dessutom är jag förvånad över hur många sätt man kan köra en snöskoter på. Inari drar en spårkälke, man kan ha off trail äventyr och man kan göra långresor längs leder.

Inari: Jag har lärt mig att det kan vara bra att köra snabbare med sin snöskoter. Om det till exempel finns slaskvatten på en frusen sjö eller älv, måste man ha tillräcklig fart för att komma igenom och inte fastna. Ibland upplever jag otroliga ögonblick när jag överträffar mig själv på skotern. Här är jag, ursprungligen en tjej från Helsingfors, som drar en spårkälke i skogarna i Lappland, mitt i polarnatten.